Tyskland och Sverige räknar varandra till sina närmaste allierade, men fokus för deras bilaterala förbindelser har utvecklats avsevärt under de senaste decennierna. Med utgångspunkt i den senaste utvecklingen skriver Nima Khorrami att det finns ett tydligt incitament för de två länderna att fortsätta ett närmare samarbete inom områden som gruvdrift och rymdteknik.

Tysklands president Frank-Walter Steinmeier gjorde ett statsbesök i Sverige i början av september. Inbjuden av den svenske kungen var den mest kritiska delen av resan sista dagen, då han flög till den arktiska staden Kiruna. Efter ett tal i riksdagen, där Steinmeier betonade behovet av att stärka “triangeln av klimatskydd, ekonomisk konkurrenskraft och social balans”, var den tyske presidentens första anhalt Esrange Space Center, där han träffade ett antal av svenska och tyska rymdstartups. Detta följdes av ett eftermiddagsstopp hos den svenska gruvjätten LKAB, där han bland annat informerades om företagets automatiserade och koldioxidfria verksamhet.

Den geopolitiska betydelsen av Steinmeiers besök för både Sverige och Tyskland kan inte överskattas. Hem till några av de största gruvplatserna i världen har norra Sverige fått ytterligare geostrategisk betydelse från den växande konkurrensen mellan USA och Kina om kritiska material, såväl som från EU:s strävan efter strategisk självständighet. Sveriges arktiska region har potential att bli en pålitlig leverantör av järnmalm till den tyska och faktiskt den bredare europeiska förnybar-, fordons-, försvars- och högteknologiska industrin.

För att det ska hända är det ett måste att säkra långsiktiga investeringar i regionens infrastruktur samt LKAB:s egen verksamhet, inklusive forskning och utveckling. Och det verkar som att både svenska och LKAB tjänstemän hade detta mål i åtanke när Steinmeier besökte företaget. Han informerades inte bara om LKAB:s strävan att flytta till Kiruna stad utan att avbryta företagets verksamhet, utan fick också en detaljerad inblick i företagets framtidsplaner och behov av storskalig och hållbar produktion av kolfri järn och järnmalm.

Berlin har för sin del tillräckliga strategiska incitament för att vara angelägen om att hjälpa LKAB att lyckas med sina mål. Till att börja med finns det en lång, om än skamlig, historia av bilateralt gruvsamarbete mellan Berlin och Stockholm. Idag, med mineraler i hjärtat av den snabba och växande konkurrensen mellan Kina, USA och Europa, är det uppenbart varför det är av ökande betydelse att få tillförlitlig tillgång till dessa mineraler för avancerade ekonomier som Tyskland. Genom att investera i Sveriges gruvsektor samt infrastrukturprojekt i norra Sverige kan Berlin säkra tillgången på kritiska mineraler till sina industrier, stärka EU:s nytillkännagivna allians för kritiska mineraler, och ta ett avgörande steg för att minska både sina egna och Bryssel- sårbarheter för Pekings och Washingtons geopolitiska nycker.

Lika betydelsefullt är utsikterna till rymdsamarbete mellan de två nordeuropeiska nationerna. Under de senaste två åren har ett antal länder, inklusive Frankrike, Tyskland och Storbritannien, följt Natos ledning när det gäller att erkänna rymden som en separat domän och upprätta sina egna rymdkommandon. Tyskland anser att rymden är “kritisk infrastruktur som vi behöver säkra” och Berlin har åtagit sig att avsevärt förbättra sin rymdkapacitet för att bättre försvara sina egna intressen och samtidigt bidra till både EU och Natos rymdinitiativ.

Sverige ser samtidigt en direkt koppling mellan sina bidrag till utvecklingen av alleuropeisk rymdkapacitet och dess förmåga att värna sina kommersiella, miljömässiga och faktiskt geopolitiska intressen. Det är därför dess statliga rymdorganisation har investerat tungt i Esrange i syfte att omvandla det till ett europeiskt nav för rymdteknik, den första orbitala uppskjutningsplatsen för satelliter i Europa och en testplats för Europas första återanvändbara vertikala raket.

Det faktum att stater nu har ett förnyat intresse för rymdteknik är föga förvånande med tanke på den ökande betydelsen av satellitbaserad teknik för framväxande digitala ekonomier, kampen mot klimatförändringar och militära operationer. Kinas och Rysslands växande närvaro i rymden och ett ökande antal satsningar inom den privata sektorn har också fått vissa analytiker att varna för risken för rymdolyckor att utlösa konflikter på andra områden. I takt med att kraven på utveckling av ett rättsligt ramverk växer gör Tysklands och Sveriges ömsesidiga intresse av “fred, säkerhet, demokrati och en regelbaserad internationell ordning” dem till naturliga partner i både regionala och internationella forum.

Individuellt skulle Tyskland och dess olika rymdfokuserade startups dra nytta av att ha tillgång till Esrange. Dess stora landningszon och avlägset läge gör den till den idealiska platsen för experimentella raketuppskjutningar. För Sverige skulle rymdsamarbetet med Tyskland å andra sidan vara ett komplement till dess bredare samarbete med Nato eftersom det skulle kunna underlätta en viss doktrinell och operativ kompatibilitet mellan de två sidorna. Dessutom skulle Sveriges strategi att bli EU:s rymdnav inte bara stärka landets strategiska värde i sina europeiska partners ögon, utan skulle ganska snyggt falla inom regeringens bredare strategiska mål att behålla en hög grad av självstyre i samband med sina förbindelser med EU, där man efter behag vill välja att in- och utgå från EU-omfattande initiativ.