• Sun. Jun 26th, 2022

CNTech News

Senaste tekniska nyheter och uppdateringar

Sverige beväpnar Ukraina – och kämpar fortfarande om Nato

Mar 15, 2022

Sverige har baserat sin försvars- och säkerhetspolitik på föreställningen att traditionell krigföring ligger stadigt i Europas förflutna. Landet självt har inte varit i krig på mer än 200 år.

Plötsligt är tanken på militär aggression från en främmande makt inte så långsökt som den skulle ha verkat för bara några veckor sedan.

För första gången sedan andra världskriget har Sverige skickat vapen till ett land i krig: Ukraina. Försändelserna inkluderar 5 000 pansarvärnsvapen tillverkade av Saab, plus 5 000 hjälmar, 5 000 kroppssköldar och 135 000 fältransoner.

Svensk press har visat bilder på ukrainska soldater utrustade med svensktillverkade AT4:or, bärbara pansarvärnsvapen.

Rådhus över hela landet flaggar Sveriges och Ukrainas dubbla gul-blå flaggor, och varje vecka ses demonstrationer till stöd för det invaderade landet.

Och Rysslands invasion har också utlöst en febrig Nato-debatt inne i Sverige, där höga nivåer av stöd för Ukraina av många betraktas som spiken i kistan för landets traditionella alliansfrihetspolitik.

“Jag skulle inte bli förvånad om det händer i höst”, säger Sofia Nerbrand, politisk redaktör för liberala tidningen Kristianstadsbladet, och syftar på att Sverige ansöker om Nato-medlemskap.

Ändå är det kanske inte så enkelt.

Svenskar är slitna över huruvida de ska gå med i Atlantalliansen – ibland till utländska observatörers förbryllande.

Svenska ledare har gång på gång upprepat hur väl neutraliteten under andra världskriget tjänade landet, som aldrig attackerades av Nazityskland. Priset var Sveriges så kallade eftergiftspolitik, som innebar att tyska trupper fick använda dess järnvägar.

Sverige samarbetade också i hemlighet med de allierade. Men känslan av trygghet många svenskar får av neutralitetstanken finns kvar.

Sedan finns det Sveriges image som en neutral kraft på den internationella scenen, som går tillbaka till tiden för Dag Hammarskjöld, en svensk diplomat och FN:s generalsekreterare från 1953 till 1961.

Till exempel bevakar Sverige och Schweiz fortfarande gemensamt gränsen mellan Nord- och Sydkorea som en del av Neutral Nations Supervisory Commission (NNSC).

Svenskar som Carl Bildt, tidigare FN:s särskilda sändebud på Balkan, och Hans Blix, tidigare FN:s chefsvapeninspektör i Irak, har kunnat ta sig an känsliga, högprofilerade uppdrag på grund av deras lands upplevda neutralitet.

– Helst borde Sverige ha gått med på 1990-talet, tillsammans med vårt medlemskap i EU, säger Niklas Ekdal, tidigare politisk redaktör på Dagens Nyheter, och krönikör.

“Ur ett nationellt säkerhetsperspektiv är det nu en farlig tid att ändra politik”, säger Ekdal. “Den interna processen – med en eventuell folkomröstning – och den externa diplomatiska processen skulle skapa en period av osäkerhet, öppen för subversion och militär utpressning.”

Att vara Nato-medlem handlar inte bara om att få militärt stöd, varnade Anna Sundström, generalsekreterare för Olof Palme International Center. “Situationer kan uppstå där det inte skulle ligga i Sveriges säkerhetsintresse att ge sådant stöd”, sa hon.

“Vi får inte glömma att Nato är en allians som aktivt stödjer existensen av kärnvapen och användningen av dem som avskräckande medel”, sa hon. “Att gå med betyder att stödja dess kärntekniska doktrin, som i krig innebär risk för ömsesidig förintelse.”

Under 1990-talet, i efterdyningarna av det kalla kriget, ersattes den svenska neutralitetsdoktrinen av en något mer flexibel politik, som preciserade att Sverige är militärt alliansfritt i fredstid och har som mål att förbli neutralt i händelse av krig.

Genom att skicka vapen åt ena sidan i ett europeiskt krig anses Ukraina allmänt vara ett brott med den ståndpunkten och nu har Ukrainakrisen sett en majoritet av befolkningen svänga till förmån för Nato-medlemskap – ännu en historisk förstagång.

Under loppet av en vecka, den 28 februari till den 7 mars, steg de som förordade “ja” till Nato från 39 till 49 procent.

En annan undersökning, denna månad, såg ytterligare en stor förändring: tre fjärdedelar av svenskarna säger nu “de fruktar” Ryssland som en supermakt, en ökning från 38 procent 2019.

“Prepping” inför en konflikt har blivit något av en nationalsport och allas blickar riktas mot Sveriges strategiskt belägna ö Gotland. De som kontrollerar den behärskar Östersjön och dess luftrum, med sjö- och lufttillgång till Finland och de tre baltiska staterna.

En majoritet av finländarna är nu också för medlemskap och det har svenskar tagit del av — inklusive den annars skeptiske Ekdal.

Skulle Finland gå med i Nato så borde “Sverige och Finland samordnas”, sa Ekdal. “Under det kalla kriget var Sveriges alliansfrihet till stor del utformad för att lätta på trycket på Finland”, sa han och tillade att “Putins krig har förändrat ekvationen.”

Och så är det Vladimir Putin själv.

Han har skickat en inte så subtil varning till Finland och Sverige: skulle länderna försöka ansluta sig till militäralliansen kan de förvänta sig “allvarliga militärpolitiska konsekvenser” från Moskva.

Hotet mot båda länderna upprepades den 12 mars av det ryska utrikeskontoret.

Det finns en grundläggande fråga på spel: ska suveräna länder böja sig för en utländsk ledare och låta honom eller henne påverka deras politiska beslut?

Många tror att det skulle vara en farlig eftergift.

“Utan en allians är vi mer utsatta för de hot som Putin projicerar mot alla länder han tycker borde underordnas en rysk inflytandesfär”, säger Gunnar Hökmark, ordförande för Stockholm Free World Forum.

“Att vara Nato-partner räcker inte”, sa han och syftade på Sveriges nuvarande status som ger det rätt att delta i Nato-verksamhet men inte ger skydd enligt alliansens ömsesidiga försvarsklausul.

Andra avfärdar den hållningen som opportunistisk alarmism.

– Sveriges tvekan att gå med har inget att göra med att man är rädd för att gå mot Moskva, säger Sundström på Olof Palme International Center. “Det primära målet med vår säkerhetspolitik är att upprätthålla fred och hålla Sverige och dess befolkning tryggt och säkert. Att vara ett militärt alliansfritt land har varit – och är fortfarande – det bästa alternativet.”

“Sverige är inte Ukraina”, sa den framstående vänsterintellektuellen och redaktören för tidningen Dala-Demokraten, Göran Greider. “Inte ens Putin kan koka ihop någon imperialistisk rysk myt om att Sverige är inom Rysslands heliga gränser.”