Mythforce, en ny roguelit löst utformad efter 80-talets fantasytecknade serier, känns nästan som upplägget för ett skämt. Stoppa mig om du har hört den här: en riddare, en skurk, en magiker och en ranger går in i en fängelsehåla. Sedan dör de alla för att de fick slut på ork.

Det finns två typer av tv-spel som är oense i Mythforce: en en luftig, actionfylld dungeon-crawler där du dödar dussintals fiender medan du chattar med din co-op-besättning, den andra ett medvetet, långsamt stridsspel som kräver exakta svärdsvängningar och undvikande. att hålla sig vid liv i mer än några minuter. Jag är för båda tillvägagångssätten, men den första känns mer i linje med Mythforces tecknade ton och dess roguelitstruktur för flera spelare. Det är kanske överdrivet hårt för ett slingrande steg framför en eldsprutande staty att bränna bort halva min hälsa när helande drycker tydligen är den här fantasivärldens sällsynta vara.

Jag blev förvånad över hur mycket tyngd Mythforce lägger bakom sina förstapersonssvärdsgungor när jag höll ner musknappen för ett laddat uppslag. Det känns lite som Vermintide i de stunderna, vilket jag menar som en komplimang. Men att bli träffad av fiender bara ett par gånger här innebar stora problem: min skurk var snål som fan, och jag tog ibland skada även när jag undvek baklänges utanför vad som verkade som svärdsräckvidd. Förstapersonsstrid kan ibland göra det svårt att avgöra exakt var din hitbox är, och jag skulle bara rycka på axlarna i ett spel som Vermintide, där läker är ganska vanliga och den genomsnittliga fienden är en liten yngel som du kan slå iväg med en jätte hammare. Här är bara tre fiender som sakta går mot dig ett stort hot, och att spela en rollfigur verkar mycket säkrare än att engagera sig i närkampsavstånd.

Mythforce har en viss charm över sig, med en behaglig blandning av cel-shaded karaktärer och lite luddig 3D-bakgrund. Konststilen fångar estetiken hos Thundercats eller Masters of the Universe och passar bra för vad som annars känns som en generisk dungeon crawler-värld. De fyra hjälteklasserna som finns tillgängliga vid lanseringen är klassiska D&D. De första fiender du stöter på är förstås skelett. De procedurgenererade rummen du slåss mot är var och en fyllda med en handfull fiender och kistor och krukor som öppnas för stegvis bättre färgkodade byten.

Det är bekvämt och bekant från hoppet, men om du överlever ett tag börjar du stöta på fiender som skiljer sig lite mer från D&D 101, som svampmän som krymper sig själva efter behag för att springa cirklar runt dina frustrerade svärdsvep. Dessa konstigheter är en anledning till att jag önskar att Mythforce lutade sig mer mot det luftiga hack ‘n’ snedstrecket – jag vill veta vilken typ av kreativitet som lurar senare i fängelsehålan.

Åtminstone i detta tillstånd för tidig åtkomst – som enbart lanseras på Epic Games Store – verkar roguelitstrukturen vara inställd på att dö tidigt och ofta och starta om om och om igen för att låsa upp karaktärsförmåner som gör dig bara lite starkare. Detta fungerar briljant i ett spel som Hades där handlingen känns fantastisk från början, och varje körning erbjuder en annan uppsättning krafter att jonglera i farten. Däremot, med en statisk uppsättning karaktärsfärdigheter och ett mycket långsammare tempo, är döden i Mythforce mer av en grind. Börja om och slåss mot samma skelett igen, men med +5 startuthållighet denna gång tack vare en nivå upp.

Jag spelade Mythforce solo och i två- och trespelargrupper och det känns bäst med en större trupp. Det finns en viss grad av skalning här, men den skada som fiender och fällor delar ut känns extra straffande när du inte kan ha en lagkamrat att dra fiender iväg medan en annan tillbringar 10 sekunder att stå still för att återuppliva en nedskjuten allierad.

Jag kan se mig själv med en helt jämn karaktär i Mythforce när jag ser tillbaka på hur långt jag hade kommit och uppskattar all kraft jag hade samlat på mig. Utvecklaren Beamdog, grundad av tidigare BioWare-utvecklare och mest känd för Baldur’s Gate Enhanced Editions, vill helt klart att detta ska vara ett spel du kan spela ganska länge innan du maxar dina olika XP-barer och förmånsupplåsningar. Men att prioritera det metaskiktet verkar ha lämnat rummen lite för karga för att vara intressanta och kampen lite för bestraffande för att göra mig sugen på att hoppa in igen för en löprunda igen efter att ha tappat växeln som jag nyss skruvat.

Ett år i tidig tillgång kan förvandla Mythforce till en spännande roguelit, men vid första rodnad känns det som spelet du skulle vända dig till om du råkar ha ett rabiat co-op-team som redan har uttömt Tiny Tina’s Wonderlands, Gunfire Reborn och Risk av Rain 2. Jag hoppas särskilt att Mythforce blir mycket mer lekfull med sina tecknade 80-talsinspirationer. Mer kaotisk Skeletor-energi, tack.

Mythforces första avsnitt lanseras i tidig tillgång den 20 april.